hem
20 September 2014






2013:
Allt från 30 km
till 210 km...

2012 i KM

v52: 93km
v51: 67km
v50: 93km
v49: 94km
v48: 105km
v47: 90km
v46: 117km
v45: 66km
v44: 88km
v43: 89km
v42: 116km
v41: 119km
v40: 121km
v39: 108km
v38: 117km
v37: 100km
v36: 112km
v35: 118km
v34: 102km
v33: 110km
v32: 113km
v31: 109km
v30: 119km
v29: 64km
v28: 113km
v27: 110km
v26: 106km
v25: 125km
v24: 40km
v23: 40km
v22: 100km
v21: 115km
v20: 130km
v19: 92km
v18: 116km
v17: 118km
v16: 107km
v15: 141km
v14: 152km
v13: 103km
v12: 115km
v11: 177km
v10: 110km
v9: 130km
v8: 132km
v7: 102km
v6: 134km
v5: 127km
v4: 111km
v3: 138km
v2: 124km
v1: 113km

 

Följ mer frekvent uppdatering med bilder på Instagram: @szacke42195

20 September 2014
Det blev några lopp under sommaren, trots att kroppen inte riktigt ville som jag...
Jag konstaterar att det gäller träna smartare än jag gjorde utifrån att kroppen åldras och utifrån att tiden till vila/träning inte alltid harmoniserar.
- Hur som gav loppen i sig positiv energi, även om resultaten inte var riktigt på topp.
Kort rapport nedan, och även om kroppen kanske behöver en "höstvila" framför träning inför ännu ett lopp, har jag NYCM kvar i år.
I skrivande stund finns det 5-6 veckor att hitta balansen mellan träning och vila på...känns lite tight!

Sommarens träning försökte jag rikta mot Ultravasans första upplaga som avgjordes 23 augusti. Träningen innan var ok, men fick inte riktigt den respons jag ville på den genomförda träningen. Blandade ok pass, med mindre bra. Tyvärr endel besvär med ishiaskänning i ett ben, som var starkare just på långa pass som ju var prio i träningen. Men med lite behandling veckorna innan var det faktiskt riktigt bra förhållandevis på UltraVasan.
Fantastisk upplevelse med 90 km i terräng på klassisk mark. Med peppande publik, medlöpare och funktionärer blandat med ensamlöpning på knixiga men fartfyllda stigar; så länger jag var pigg. Mossarna sög kraft och en vrickad fot lite drygt halvvägs störde lite, men det var konkret tröttheten som gjorde att jag tappade mycket fart på slutet och tyvärr blev vätskepauserna längre och längre. Några följde mig på den obligatoriska GPS-sändaren jag har på armen (som gav både skavsår och träningsvärk...) och det var flera gånger mot slutet "pluppen" på kartan stod still och "följarna" trodde jag brutit. - Men jag kämpade mig i mål på 7 timmar och 13 minuter. (15:e plats i herrklassen men även vinnande dam några minuter för mig)
- Helt ok ändå för att vara amatör-motionsultralöpare...men 71 minuter efter suveräne segraren Jonas Buud. Bara bocka och buga. Att fixa den tiden Jonas gjorde i den terrängen vi sprang, respekt!
Andra "riktiga" tävlingsanhalten kom tre veckor efter UltraVasan. Åter igen första upplagan och det i min "hemstad" Helsingborg. Helsingborg Marathon den 13 september. Det kunde jag ju inte missa..

Återigen ett fantastikst arrangemang, där många minnen spelades upp längs banan som slingrade förbi en suverän publik där många "kompisar" från förr hejade och där funktionärerna åter spelade en stor roll i att loppet blev vad det var. Banan passerade också många löparstråk som innehåller just minnen. Det var dock lite trist att jag inte kunde leverera bättre, utan det blev min hittills långsammaste mara. 2.50.28, men samtidigt var jag helt inställd några dagar innan loppet på att det inte blir någon start. En stor "känning" som jag fått efter UltraVasan gjorde löpningen till en pina på de pass jag försökte mig på och det vände runt först dagarna innan loppet.
- Så även om tiden blev vad den blev, var det en vinst i sig att få uppleva första upplagan av Helsingborg Marathon som löpare.

Två till lopp blev det i sommar, dels lilla Mefjärdsjoggen där jag fick bra "stigträning" inför UltraVasan och trots en mindre felspringning vann jag. Tillstår dock att inga utom öborna var på plats, så meritmässigt kanske inte min största seger...Men det har sin charm med supersmå semrester lopp också.
Ett annat lopp som träning, blev det via Stockholm Ultra.

50 km klassen som ett bra pass inför UltraVasan. Återigen en publik och en funktionärsstab som gjorde loppet. Målet för mig var 30 km i 4.00 tempo och sedan "lugnare" in i mål, utifrån känsla.
Nu blev det 3:29 på 50 km (hade trott 3:22-3:25), och tyvärr gav känslan inte det besked jag hoppats. -Utan snarare att gav det besked om att Ultravasan som följde 2 veckor senare skulle bli tufft; vilket det blev. Hur som kunde jag som synes på bilderna inte undgå att ha kul ialla fall. Bara att inse att jag inte är den löpare jag var förr, utan nu glider jag lättare över till att hellre ha kul än ta ut allt...


Återstår att se vad jag hinner åstadkomma i träningsväg och vad jag kan plocka fram till/under New York Marathon. Rapport här nån gång fram i höst/vinter, eller på Instagram i bilder och med lite rappare uppdateringen än här...


10 Juni 2014
Liten update över
vårens löpning. Efter Dubai tränade jag på hyfsat utan något riktigt mål.
- Visste att bokreleasen skulle ta lite kraft + jobbet. Åkte som vanligt med TSM som ledare till Portugal i början av mars och fick till några bra "egna pass" bland annat ett bra långpass där den avslutande 3 milen sprangs med Jonas Buud. Fick jobba men hängde med...
- Såpass ok i mars att jag utnyttjade den startplats jag hade i Rotterdam Marathon i mitten av april. Flög ner på kvällen innan loppet och sen; pang på start.
Hade bestämt för att testa en tuff öppning, och det innebar 1.14 öppning första halvan. Men sen tog det slut...så även om jag medvetet inte tog ut allt på slutet hade jag inte kunnat springa så mycket fortare. Ok ändå med 2.38 imål och tänkt kraft sparad till Stockholm Marathon.
Tyvärr blev träningen lite halvknackig mellan loppen och dessutom strulade det lite in på slutet mot sthlm så trots att jag här gick in i loppet med att starta lugnt och jobba in mig i loppet hittade jag aldrig rätt.
- Fick kämpa och slita för ungefär samma tid som jag relativt enkelt gjorde i Dubai. Men det är maran, ibland stämmer det inte och i den fas jag är nu i min hobbylöpning har jag svårt att framkalla det där att ta ut allt när det inte funkar.
Riktigt sliten efteråt på 2.45...min tredje långsammaste maratid. Dessutom hade jag i sociala medier påstått att det var mitt 20:e Sthlm, men det var bara 19.... Vet inte hur jag räknade riktigt när jag trodde det var 20....så nu måste jag springa minst 1 Sthlm till; och det var kanske orsaken till att ta ut det 20 loppet redan nu?
Riktigt lugn 10 dagarsperiod efter Sthlm, och först inget sug efter ny träning men precis idag drog jag igång igen...the "never ending story" och planen nu är en sommar med bra träning mot kanske en Ultravasa den 23 augusti eller så defintivt en start i första upplagan av min "hemmastads mara" Helsingborg Marathonsden 13 september. Så det rullar vidare :)

Lite löpbilder måste vi ha med. Ett lite falskt glatt leende på Sthlm maran för min del. Var trött och inte så glad...men publiken var som alltid fantastisk mot mig och då blir man lite glad trots att inget av löpningen funkar. Smilla fick inte till någon minimara i år, då det var konståkning i Colorado som gällde, men väl Skärholmsloppets ganska tuffa 5 km sträcka på 19.20. Farligt nära mig som hade loppet som en del i träningen mot Sthlm (17:25 på mig...) Fanny körde minimaran, och överraskade med att tycka det var riktigt kul.

11 Februari 2014
Lite klent med
uppdateringarna här då löparnytt och bilder från min löpning flyttat över till facebook och instagram. Så ni som läser detta och har något av nämnda sociala medier kan bli "vän/följare" om ni vill ha mer frekvent uppdatering kring min vägran att släppa löpningen....
- Men sidan här får leva vidare lite till ändå så här kommer en liten update:
Sliten både fysiskt och mentalt efter NYCM så det blev några riktigt lugna veckor. Passade bra in då då det var slutspurten för den BOK jag jobbat med under 2013; mycket mer jobb än jag trodde men nu är det ingen återvändo. Slutkorret är gjort och jag kan inte ändra mer. Bra team runt mig gällande boken; foto, form och redigering, så där är jag trygg.
- Men innehållet kan ju alltid diskuteras, då det finns många vägar att utveckla löpningen. Här finns dock min lilla väg
och jag hoppas att boken kan ge andra löpare tips och inspiration till bra och utvecklande löpträning.

Boken kommer ut i mars 2014.

Löpmässigt har jag kommit igång hyfsat och första hållpunkten 2014 blev Dubai Marathon som gick den 24 januari. Snabbvisit för egen del, men ett riktigt bra avbrott från snöunderlag för lång och snabb löpning.
Sprang på 2.46 med snittpuls på 137, så inte max utan förutom glädjen att få springa i Dubai hade jag en uppgift att ge pepp och guidning för fart till debutanten Louise Wiker.
- Finns mer att ge för henne nästa gång och förhoppningsvis även för mig. Loppet gav mig faktiskt lust och tro igen att försöka mig på en sub 2.30 tid. Jag vet, jag ger aldrig upp....
Tränar just nu på, dock utan riktigt fast plan mer än att jag kommer springa ASICS Stockholm Marathon (31 Maj) och premiärloppet för Helsingborg Marathon (Sept).
Om sommaren går bra gör jag även ett "tredje gången gillt" att hålla hela vägen i ett Ultralopp, då jag lockas lite av att köra premiärloppet av Ultravasan.
Innan allt detta kan det även bli något vårlopp, om formen verkligen infinner sig så som min Garmin 620 säger i sina förutspådda tävlingstider....

Bildcollage från Dubai i januari 2014 inkl mina data från klockan under loppet.

Smilla rapport måste också med här, då hon ju varit med från starten av hemsidan och ni som fortfarande hänger med och kollar in här ibland kanske undrar?!
För rättvisan får lilla Fanny som nu blivit ganska stor också vara med.

Smilla från SM veckan i konståkning där hon hade marginalerna med sig och vann
13 års klassen och blivit uttagen till nordiska mästerskapen. Fanny hänger med
och vill gärna göra det storasyster gör och framförallt låna alla kjolar och klänningar!


Fanny körde Ältasjön runt och tyckte det var kul och Smilla körde på eget initiativ
Lilla Lidingöloppet då jag själv var på läger i Portugal.


6 November 2013
New York Marathon
blev ett ganska tufft lopp för min del. Först lite förkylning i förberedelserna innan avfärd (fick modifiera planen som syns på bilden nedan från 5 km testen och fram till maran) sen riktigt förkylt på plats i NY.
Tvekade länge om jag skulle starta, men det är svårt att ställa in när man väl är på plats.
Tyckte dock jag var bättre på tävlingsdagen, så beslutet blev att köra och gå in med inställningen att gå på från start. Kom iväg bra, men kände rätt tidigt att det rent andningsmässigt inte funkade som vanligt. - Så redan efter 15 km blev det en nedtrappning i fart och efter litet överslag kom jag fram till att det "räckte" med 4 minutersfart på andra halvan för "att åtminstone" gå under 2.40.
Nu blev det 2.39.35 och en 80:e plats.
Min 62:a mara och den går in tidsmässigt som min 58:e tid...så kanske inget att hurra över men känslan efteråt var ändå ganska nöjd.
- Bara att jag kom till start och kom imål kändes rätt ok, och NYCM är alltid lika fantastiskt sett till publik och bana.
Som vanligt lite "tomt" i känslan efteråt, men ändå svagt i bakgrunden den känsla som måste växa till; att jag kan göra det bättre utan att för den skull prioritera bort annat viktigt i livet.
Växer känslan blir det säkert mara nr 63-64 under 2014?!
Kanske ett 15 års jubileum i NYCM? 2014 är det just 15 år sedan jag sprang min första mara i NY.
- Men NU en lugn period igen...så får motionsmålet 2014 växa fram under några veckor!

Bild från passering vid 40km där fotograf LG Skoog stod och puschade.
Tur att det finns någon som ser tröttare ut...

17 Oktober 2013
Som vanligt
numera långt mellan uppdateringarna. Full höst just nu och jag är inne i en kort men förhoppningsvis givande träningsperiod inför New York Marathon.
Att den är kort beror både på att kroppen och motivationen var sargad efter sommarens Stockholm Ultra där jag gick lite i väggen på 100 km loppet. Senaste jag skrev här hade jag genomfört Sthlm Marathon med ok resultat. Efter maran där gick jag in ifull träning mot just Stockholm Ultra i början av augusti. Tränade riktigt bra, framförallt mycket och var inne lite "i gamla träningsläger känslor" när jag helt plötsligt var över tröskeln och tyckte både fysiskt och mentalt att ett 15 km pass var kort.
- Med tanke på allt jag la in, blev jag riktigt besviken på utfallet i ultraloppet. Med facit i hand, där jag alltså tog slut efter ca 80 km och riktigt slut efter 92 km, tog jag nog lite för lätt dels på kostintaget under loppet och dels riktigt långa lugna pass. Fick in 2 stycken 5 mils pass under sommaren i bra fart (runt 4.00-4.10 min/km), men jag borde nog även satsat på några 60 + pass men i lägre fart.
Men tiden till det fanns aldrig riktigt.
Sen hade jag ingen riktigt bra strategi för energiintaget under loppet - inte mer än att jag skulle börja i tid; när sen väl allt jag tog in hela tiden kom upp direkt var det svårt att ha tillräckligt med energi.
Hur som kom jag imål på 7.30 lite drygt och pers med nästan en kvart. Men hade hoppas så mkt mer...Nog om det!

Det tog ett tag att släppa och dessutom fick jag på grund av för tidigt uppstart efter loppet ont lite överallt. Så man kan säga att jag både mentalt och fysiskt behövde ganska exakt 2 månader för att få ny glöd och bättre känsla i kroppen.
- Så när jag nu drog igång var det runt 4 veckor kvar till NYCM, och i skrivande stund är det 2 veckors träning kvar. Planen ser ni nedan, och om jag kan fullfölja den kommer jag nog ändå kunna komma imål på tider i paritet med Tokyo/Sthlm, dvs runt 2.35 vilket känns som ett ok mål.
Tiden kan justeras upp lite eller ner lite beroende på träningsutfallet.
Viktigast för mig själv är dock att det känns kul igen att springa, och ultramissen är lagd till handlingarna...



16 juni 2013
Sommar
och ännu ett Stockholm Marathon på min lista av nu 61 fullföljda maratonlopp. Nedan syns min 18:e målgång i loppet och det var som alltid en härlig känsla att nå Stadion.

För första gången i Stockholm Marathon spände jag inte bågen fullt ut utan hade bestämt mig
för att inte gå med i någon högre fart utan springa första halvan "njutfullt fort".
Öppningen blev på runt 1.16.20 halvvägs och det var alltså drygt 2 minuter långsammare än i Tokyo i februari, men målgången blev 1 minut snabbare än då och det säger lite om att ett rätt upplagt lopp utifrån förutsättningar på maran är viktig.
Nu blev det 2.34.48 imål och det var jag riktigt nöjd med, även om det kanske inte är så bra sätt ur perspektivet att jag gjort 52 snabbare maratonlopp...
Jag kom på 21:a plats och det var jag riktigt nöjd med, men även det måste sättas i perspektiv att jag givetvis inte borde komma 21:a på 2.34. Men det är bara att tacka och ta emot :)

Träningsmässigt var jag faktiskt något bättre i fartform inför Tokyo, men jag var lite starkare nu då jag redan i mitten av april började rikta om träningen mot mitt nästa mål; Stockholm Ultra 100 km i början av augusti.
Jag ska alltså på det igen; förutsatt att jag kan träna bra i sommar. - Dock ångest att det blir som på 100 km debuten som jag genomled för drygt två år sedan nu....men nu vet jag vad det handlar om och målet är verkligen att nu, tillskillnad från då, vara förberedd för sträckan och starta med respekt för distansen!

3 Mars 2013
Nådde målet i Tokyo Marathon, som gick sista helgen i februari, att få till ett bättre årsbästa
2013 än 2012.

Kom imål på 2.35.44 och var faktiskt riktigt nöjd när jag sprang imål.
Träningen fram till loppet hade gått lite upp och ner. Hälsenan och vintern var inte så snäll som
det behövdes för att jag skulle få till en bättre tid, och när jag väl sprang var känslan att jag gjorde så
bra som jag kunde för dagen. Just den känslan gör att jag kände mig nöjd.
Om man ser loppet i ett större perspektiv kanske jag inte borde vara så nöjd? Mitt 60:e lopp placerade sig som nr 53 tidsmässigt.
Bra 7 av mina 60 lopp har gått långsammare...Men man blir ju äldre...
Upplägget på loppet blev att köra på i bra fart från start, (34:37 på 10km) men kände redan vid
15 km att framsidorna på låren skulle ta slut. Körde ändå på "för fullt" fram till halvvägs som passerades officiellt på 1.14.01. Sen drog jag medvetet ner på farten för att inte riskera "krascha" helt, men det blev ändå en tuff resa sista 10km. Framsidorna, som nu verkligen är min svaghet, var helt sönder. - Så en hyfsad lättnad att nå målet.
Det var en kul resa, och ett riktigt bra organiserat lopp med mycket publik, om än kanske inte alltid så ljudliga men som ändå hjälpte den trötta löparen. Banan skulle jag ranka som snabb. Lite kallt väder kanske, men med Sthlm Marathon 2012 i åtanke var det drömväder nu!
Lite blåsigt, men utifrån banprofilen hade vi mer medvind än motvind så det tog nog ut den negativa vindfaktorn ganska bra.
Som alltid lite "tomt" efter loppet, men realtivt omgående infann sig ändå en tanke på Sthlm Marathon som vanligt. Kan ju jobba lite mer, bättre och lättare med framsidorna med vårens intåg och dessutom brukar hälsenorna automatiskt bli bättre när man slipper halka runt.
Så det blir att springa vidare, och ett mål måste man ju ha?
Sänka mitt topp 50 maratonsnitt?
Snittet ligger på 2.22.27 på mina 50 snabbaste lopp och för att sänka snittet behöver jag komma under 2.34....Återstår och se om kroppen, motivationen, och tiden räcker till!

Tre Spårvägare som var i Tokyo. Fredrik Urbom, 2.27 & Dr Andreas Carlborg 2,43.
Bilden från ett
vinterns Bosönpass.

1 Jan 2013
Nytt år igen,
och i mars är det 30 år sedan jag började skriva träningsdagbok och räkna km....
Kanske dags att släppa noterandet och räknandet efter dessa 30 år?
- 2012 summeras till 5651 km vilket ger ett veckosnitt på 108 km. Sänker mitt 30 års snitt marginellt till strax under 16 km om dagen i snart 30 år!
Innehållet i i 2012 års km har varierat och betoningen ligger tyvärr mestadels på distans-km.
- Skärpte till det kvalitativa inslaget inför Sthlm i juni och sen inför NYCM i november.
Som bekant blev det inget NYCM 2012 och det kändes lite "tomt", men det var rätt
beslut att ställa in även om beskedet borde kommit tidigare.
Ingen motivation att hitta något ersättningslopp direkt, utan jag kunde konstatera att årsbästat på maratonsträckan på 2.48 från kylslagna Stockholm räknas in som mitt sämsta årsbästa sedan "marakarriären" startade 1992....
SÅ 2013 gäller det att vända upp igen?
Tycker konstigt nog det forfarande är kul att springa, och ser det som en stor förmån att forfarande kunna springa. För att dessutom ha gnistan till lite tuffare pass hoppas jag det blir någon eller några maror även 2013.
- Sedan 2006 har det varit Sthlm och NYCM som varit årets "mål", men 2013 tänkte jag bryta mönstret och starta upp redan 24 februari med Tokyo Marathon. Ett spännade mål, men tyvärr inte den perfekta årstiden i Sverige att bedriva maratonträning med gammal löparkropp och känsliga hälsenor...
Motivationen finns, så om kroppen håller är målet att redan i Tokyo få till ett bättre årsbästa 2013 än 2012. Hoppas ge en update här innan Tokyo, annars kommer de flesta träningsrapporterna via FB numera och sidan här som synes lite insomnad...men det kan ju bli ändring 2013?!

Sidans "Smilla rapport" blir att konståkningen flyter på blandat med ytters sporadiska friidrottsinslag.
På konståkningssidan har det både varit glädje och någon lite "ledsnare dag".
Två elitseriesegrar i U13 klassen, men på SM veckan blev det en 5:e plats. - Bra, men ändå ingen riktig glädje då programmet "glömdes bort". Det hör till sporten att ta både framgång och motgång även om man vet att det är lite lättare när allt går bra!
Ett nytt program i år, "det korta" och för er som gillar konståkning kan ni se åket på länken.
Smilla Szalkai Kort Program 2012


24 Juli 2012
Det blev
ett långt uppdateringsuppehåll här. Men här kommer en lite rapport från April-Juli 2012.
Börjar med en bild från en löpning som jag är riktigt nöjd med..

Målgång på Jubilemsmarathon den 14 juli inne på Stockholms Stadion.
2.37.04 på 40km som skulle ha varit 2.36.54...
Men vi börjar från senaste uppdateringen i mars. - Tränade hårt och riktigt tufft i Portugal på TSM-träningslägret med mycket mängd. Det gav en lite kick och motivation at träna på bra med sikte på Stockholm Marathon. Åkte en sväng åter till Portugal i april med familjen och fick in ännu en bra vecka. Allt rullade på bra och tre veckor innan Sthlm testade jag formen i Göteborgsvarvet.
1.11.31 utan att vara helt slut. Kanske inte så mycket kvar, men min klart snabbaste halvmara på några år nu. Träningen fortsatte rulla på bra, och sen var det dags för Sthlm.
Vädret....
De som känner mig löpmässigt vet att jag gillar när det är varmt och har lite svårare för snabb löpning när det är kallt. Kan hänga ihop med att jag allmänt har dålig blodcirkulation när det är kyligt.
Vädret var dock lika för alla på maran, så det går inte bortförklara min insats med, men det funkade helt enkelt inte att springa andra halvan på mara. Tappade känslen och därmed känslan och dessutom krampade ena vaden ganska mycket under slutet av loppet. Efter 1.13.15 på halva stumnade jag och frös mig in på 2.48 imål. Det var inte riktigt vad jag hade räknat med.
Lite deppigt efteråt, och väldigt sliten i ena vaden så det var svårt att komma igång igen.
Hade en lite tanke på att ta revansch för mig själv genom att springa 100km SM i slutet av juni.
Men efter att testat lite längre och snabbare löpning fick jag inse att det inte hade gett någon revansch. Jag och min vad hade inte fixat 100km.
I slutet av juni började jag dock komma igång så smått med lite bättre löpning och jag hade liten drivkraft i att den 14 juli klara av det uppdrag jag skulle ha på Jubileumsmarathon.
Jag och Kent Claesson skulle hjälpa till att skapa lite media genom att gestalat två löpare från 1912. Jag fick äran att vara "vinnaren" Kennedy Kane McArthur och Kent var Sigge Jakobsson. Nu skulle jag inte vinna loppet, men väl springa på samma tid som McArthur hade 1912. Som tur var hade jag på tävlingsdagen en bra löpardag, för annars hade det nog blivit tufft att snitta runt 3.54min/km i 40km. Formen och kapaciteten hade ju dalat rejällt efter Sthlm. Hur som gick det mycket bra och hade ett fint flyt hela vägen och med runt 3 minuters marginal halvvägs blev "hemresan" på vändpunktsbanan riktigt behaglig.
- Visst var jag trött...så skönt att inte behöva pressa. Samtidigt vet jag att marginalen är knapp. Några sekunder snabbare per km, och loppet hade kunnat blivit tuffare att genomföra.
Nådde Stadion med bra marginal, så jag inväntade målklockan för att försöka pricka tiden exakt...och trodde jag fixade det...men sen i efterhand visade sig att målklockan gick 10 sekunder fel (manuellt startade, som inte kom igång direkt vid startskottet). Så det blev 10 s fel, och så även för Kent som också gick över mållinjen på rätt tid enligt målklockan. Men det spelar mindre roll i det stora hela.
Om Sthlm var trist, var Jubileumsmaran dessto roligare. Oerhöst bra och speciell, 1912, stämning både bland deltagare och publik. När sen löpningen också kändes bra, gav det lite ny energi till sommarträningen.
Inga nya direkta mål, men "som vanligt" blir det nog New York Marathon i november. Så det, tillsammans med Jubileumsmara-energin, borde kunna driva fram hyfsad löpträning.

I övrigt får jag som vanligt lägga in en lite Smilla-film. All min rörlighet tillföll nästa generation...Sommarträningsläger på is:
Skate Island Gala



25 Mars 2012
Passar
bra att uppdatera idag med bilden nedan där jag faktiskt drar åt Musse, samma Musse
som idag satte svenskt rekord på halvmarathon med imponerande 62.40.
Grattis från szalkai.com. Grattis också till "min adept" Lilian Magnusson som med 1.18.00 gjorde
en bra comback efter en tuff skada i somras.

Hur kom det sig då att jag ligger före Musse. - Ja det är faktiskt inte fejk, trots att bilden kommer
från ett inslag i kommande webb-tv programmet Spring där jag tränar ett pass med Musse i Montegordo på Algarvekusten..
Programmet med passet kommer någon gång i april och trots "inspelning" körde Musse passet
fullt ut och jag hängde på sporadiskt. Tyvärr kan jag inte skylla mitt sporadiska inslag i passet på inspelningen, utan jag hängde helt enkelt inte med hans tempo. Drog lite så nån hjälp kanske
Musse fick mot sitt svenska rekord och mot sin "riktiga" maratondebut i april.
Gällande "Spring" råkar programmet faktiskt ha vårpermiär idag men Musse passet kommer senare.(Se vårens första avsnitt här: http://www.marathon.se/webb-tv/spring
Trots att jag nu inte är i 62 form på halvmaran (vilket jag förövrigt aldrig varit i närheten av) är jag hyfsat nöjd med min löparstatus. Hel, friskt och hyfsat flyt just nu.
Senast jag skrev här hade jag ju lite funderingar kring vad målet skulle vara på våren, och nu känns Stockholm Marathon inom mentalt räckhåll med mindre än 10 veckor kvar.
- Så det är som vanligt Sthlm som driver träningen.
Jag hade lite funderingar runt 100km VM 22 april eller Boston marathon den 16 april,
men det gav sig självt;
Fick en diagnos som heter hemakromatos i november. Inget allvarligt, men det innebär att kroppens reglering av järn-nivåerna inte riktigt funkar. Så mot en normalvärde på 30-50 hade jag värden i kroppen på runt 1000....Behandlingen är/var enkel. Genom att tömma blod tar kroppen själv av järndepåerna för att bilda nytt blod.
0,5 liter i veckan under 16 veckor, (8 liter blod...) gjorde att värdet sjönk till 170, men samtidigt medförde tömningen att löpningen gick ganska segt. Framförallt efter 4-5 veckor kändes det supersegt när jag sparng fortare, och då kändes kvalitativ och målinriktad träning inte alltför motiverande.
- Höll dock ingå bra med km (se km raden här intill) och sen vände det. Nu, efter att jag tagit ett uppehåll i "blodtömningen" till i höst känns det som jag åter börjar bli piggare på kvalitativ träning.
- Så lagom till "TSM" träningsläger i Portugal, som bland annat innehöll Musse passet, kändes det som löparstatusen vänt uppåt igen. - Såpass att 190km på 5 dagar kändes BRA!!
Grymt länge sedan jag sprang så mycket och jag var överraskad att kroppen svarade och fixade det så bra. Visserligen många långsamma km, men ändå.
Viss seghet när kläderna skulle på igen hemma i Sverige, men nu är ju bara Sthlm 10 veckor bort, och då känns det hyfsat lätt mentalt att jobba vidare. Mot sub 2.30 igen!!!

1 Januari 2012
GOTT NYTT ÅR!!
2012 års
första dag får bli en liten resume av 2011 och en fundering kring 2012.
Hemsidan handlar ju om min löpning, så det är just löpningen som ska sammanfattas.
Kilometer raden syns här brevid och jag kan konstatera att den räckte till att precis komma
upp i 90 km per vecka i snitt under 2011. Bra eller dåligt?
Det beror ju lite på hur man ser det. 9 mil är ju faktiskt ganska mycket löpning i veckan, men.....
90 km per vecka sänker mitt 29 åriga veckosnitt något. (har i snitt drygt 105km/vecka i 29 år!!)
- Dessutom är det mitt sämsta års-snitt sedan 1991!!
Samtidigt så är jag ju äldre än någonsin och det måste erkännas att det känns lite i kroppen när
man försöker sig på 12-13 mila veckor nuförtiden.
Nu är kilometer inte allt, men tyvärr måste jag tillstå för mig själv att jag även kvalitativt nog haft mitt klenaste år om man ser till helheten över året. Därför känns det ändå positivt att mitt maraton-årsbästa inte blev mitt sämsta sedan jag blev "marathonlöpare".
Både 2002 och 2009 var mitt maratonårsbästa långsammare än min tid i 2011 års New York Marathon..
-Så lite positivt i alla fall, och lite till positivt blir det när jag tänker på att jag 2011 blev svensk senior mästare igen. Det var 10 år sedan sist, och även om jag inte rankar ett 100 km SM guld så högt som något av mina marathonguld var det kul att bli den första officiella svenska mästaren på Ultralöpning. Till saken hör ju också att jag ALDRIG övervunnit mig själv så mycket som när jag lyckades ta mig i mål på 100km SM i Tibro.Den trötthetskänslan jag hade vid 70km, med 30km kvar, är jag oerhört stålt över att jag kunde mota bort...(Tack för supporten!)
- Jag var inte tränad för den fart jag höll på den sträckan, och det var en ny smärtsam upplevelse som jag konstigt nog tror berikade mig som löpare. Sen tror jag tyvärr att 100 km loppet inverkade lite på min insats i tex Sthlm Marathon.

Hur ser det ut framåt, 2012? Ja, efter mina 2,34 i NYCM har motivationen för tuff träning eller mycket löpträning inte riktigt funnits. Men givetvis (!) har jag inte släppt löpningen, utan distanspassen, "att få komma ut", har funnits med och jag kunde under julledigheten konstatera via både ett långpass och ett kvalitepass i Skåne att grunden finns där.
- Finns motivationen, och motivationen för vad då? Det är det jag funderar lite över just nu.
Ska jag testa att få till ett bra 100km lopp, med hjälp av erfarenheten från debuten, eller ska jag försöka sänka maratontiden till sub 2.30 igen, eller ska jag bara träna på för välbefinnandet?
Just välbefinnande träningen har jag försökt mig på några gånger och jag vet att jag inte riktigt triggas av den. Jag triggast konstigt nog fortfarande av mål, även om jag vet att målen är oerhört långt från "förr". Så jag funderar runt om det nog ändå inte ska sättas upp ett mål. Frågan är bara om när och vad målet ska vara?

Även om det nu är löpningen som skulle summeras måste givetvis szalkai.com ha med en barnbild som påminner om att man själv blir äldre. Det får bli en bild på konståkningstjejerna, och för dom som vill kolla in ett av höstens åk också finns det här: Smilla på Isprinsessan

Fanny och Smilla börjar bli stora, vilket innebär att jag börjar bli gammal...

6 November 2011
New York, New York
...och avsaknaden av långpass, långpass!!!
Även om det blev en tung avslutning i New York Marathon är jag faktiskt riktigt nöjd med mina 2.34.48. Loppet innebar min 58 fullföljda mara!! och årsbästa med 11 minuter. (mina maror)
Upplägget blev att jag flöt på så fort som det gick "utan att pressa" från start, och det blev såpass snabbt som 1.13.37 på 21,1k.
- Sen är 5:an mellan 20-25km ganska tuff, så här gick jag medvetet ner lite i fart. Från 17.30 på 5km passaringar innan blev det nu 18.15. 5km upp mot 30km gick på runt 18 blankt, men här börajde jag bli trött. Från 32km och in mot tappade jag successivt och jag ska erkänna att jag var hyfsat "körd i benen". Skön känsla att äntligen komma imål...
Hade jag hållt bättre med lugnare öppning? Tror inte det, inte till en 2.35 tid. En 1.16 öppning tror jag ändå hade slutat med ett "tapp". Det är ialla fall den känsla jag har.
Med tanke på träningsbakgrunden är jag nöjd. Träningsinnehållet efter Stockholm Marathon har varit skiftande; och på de 23 veckor som fanns mellan loppen har jag bara lyckat få in 1x30km, 1x29km, 2x27km, 2x24km in långpassväg. Även en 20km lite snabbare i somras, men 20k är ju inte "riktigt" långpass för mig.
Kan konstatera att det inte räcker med 6 långpass på 20 veckor och ingen "långt" om man vill hålla farten i 42km...i alla fall inte för mig.
Visst går det att kompensera uteblivna långpass med tuff kvalite, men det har heller inte riktigt funnits med i träningsdagboken. Skavanker och tidsbrist har gjort att jag inte riktigt fått till det, förrän just sista 2,5 veckorna innan loppet. 5km testen veckan innan loppet gick på 16.37 och det är faktiskt den långsammaste testen nånsin; så det var skönt att jag ändå fick ihop ett ok lopp här i NY!!
Nu blir det lite höstvila, innan jag lovar köra lite mer långpass om det blir nån mer mara framöver, och det lär det ju bli. Har svårt att sluta..

Foto: Fredrik Stattin.

25 September 2011
Det blev
ett långt sommaruppehåll här på sidan, men här kommer en liten update.
Träningen har rullat på efter Stockholm Marathon, men intensiteten och innehållet har varierat ganska mycket. Vissa veckor har det varit riktigt bra träning och vissa veckor tyvärr ganska dålig träning ialla fall om jag mäter träningen kvalitativt!
Tog det lugnt efter den "tunga Sthlmsmaran", och drog sen igång lite för tufft när sommarsemestern startade. Kände att jag blev lätt övertränad, och fick gå tillbaks lite....och sen igång igen hyfsat och även om 34.10 på 10000m (Långlöparnas kväll på Stadion) inte är något att skryta över kändes det som ett ok utgångsvärde att ha inför sensommar-hösträningen.
Jobbade vidare med Bellmanstafetten som nästa lopp, men sen blev det för mycket igen...dels egen träning dels inspelning av "veckans pass" i webb-tv programmet Spring. Drog till en lite bristning i en vad vid inspelning av kombipass...sen rutinerad som jag är startade jag lite för tidigt igen...men nu...
- Ja nu under vecka 38 har jag kunnat starta upp igen och hoppas på lättare kvalité i veckan, och smartare drag i träningen framöver även om jag har lite press på via att New York Marathon bara är 6 veckor bort...
-För det är NYCM som är höstmålet. Dock har målsättningen från i somras, som var en sub 2.30 mara, reviderats till att sänka mitt årsbästa från 2.46 till under 2.40 ialla fall...

Familjerapporten; jo mitt i allt i sommar har det även skett en flytt. Lämnat kära Vasastan i Sthlm för Älta. Lite läskigt, men jag kan inte klaga på löpomgivningar ialla fall.

Övrigt får bilderna berätta lite:

På Bellmanstafetten funkade vaden fortfarande, men sen kom en mindre bristning och
tyvärr helvila från löpningen en vecka. Men jag var faktiskt så seriös att jag cyklade lite..
Foto: Micke Sjöblom; som alltså lyckades fånga ett av få bra steg i löpningen...

TEXTER, BILDER OCH KM 2010 här

UPPDATERINGAR I TEXTER & BILDER Nov 2007- Dec 2009.
KLICKA HÄR
!


Tidigare Uppdateringar. Fram till November 2007 kolla arkivets länkar



Foto: Kondis/Kjell Vigestad




På marathon.se hittar du mina träningsprogram
för alla nivåer för Tjejmilen, Halvmaran och Mraran!

 

You have the expected "Mercedes" and "snowflake" handsets, but you also have a tag heuer replica sale handset, and a sword-style one as well. Each of these four handsets are paired to a dial design that is appropriate, and you then have the choice of two different lume hublot replica within each, modern or vintage, as well as the replica watches sale of whether or not you want a date display. That is a lot of variety to pack into 8 different watches, but the longines replica uk manage to be a cohesive look. This is due to the fact that the NTH Subs share a breitling replica sale case made of 316L stainless steel, of course.